Det tysta skriket

Samtliga stavfel och grammatiska fel i den här texten bär det svenska skolsystemet ansvaret för.

Den unge Folkkommissarien letade. Den unge Folkkommissarien kände sig förvirrad. Ämnet för letandet, kvällens möda var hitta ett blogghotell som stödde Folkkommissariens dekadenta smak och begränsad kunskap webformatering:

För det första, den unge Folkkommissarien hade en mycket speciell smak när det kom till den typografiska sättningen för den blogg, han för femtioelfte gången i sitt liv, ämnade att starta. Eftersom den unge Folkkommissarien var besatt av typografi och grafisk design (det senare ett begrepp som Folkkommissarien hyste en hatkärlek inför) så tog det tid att starta en blogg. Det var inte bara att börja skriva för Folkkommissarien. Innan han ens kunde börja skriva var en en hel uppsättning beslut som var tvungen att fattas i hans förvirrad hjärna.

För det andra, han letade efter ett blogghotell som var enkelt, eftersom han var fruktansvärt tafflig när det kom till att jobba i cyberrymden. Webben har helt enkelt inte användarvänlig. Folkkommissarien kunde inte ens ägna sig åt sin huvudsysselsättning: Kerning, att ställa in vitutrymmet mellanbokstäverna – . denna ingenjörskonst av ingenjörskonster. Tyvärr hade Folkkommissarien redan passerat gränsen mellan läslighet och formgivning, mellan konst och verklighet och befann sig snarare i den grafiska världens galenskap.

Därför var projektet, att starta en blogg så mycket större än att Signera upp sig på ett blogghotell och börja bara skriva, för den unge Folkkommissarien. Det var sannerligen ingen enkel verklighet han levde i. I det här fallet var han bakbunden – han hade ingen kontroll över bokstäverna i cyberymden. Då brukar ändå Informationsteknikens intelligensia lovprisa cyberymden som medium – därför att vem som helst kan ju starta en webbsida, sprida sitt budskap – utan kapitalets kontroll. Det stämde emellertid inte. Inget av de stora blogghotellen tillät Folkkommissarien att göra det han ville – en snygg blogg. Istället för han utlämnad åt deras Stilmallar där det inte gick att förändra vitutrymmet mellan bokstäverna eller ännu värre betala: för att få ändra vitutrymmet mellan bokstäverna.

Nä Folkkommissarien var av proletariatets egen designskola. Där man bara betalade i form av sin egen arbetskraft. Han betalde inte för arbeta – han arbetade för betala.

Till sitt förtret insåg han snart det inte skulle bli något bloggande, om han inte sket i formen – den åttonde dödssynden och beslöt sig för börja använda sig av den minst sämsta stilmallen. Den utan bilder, ramar och helveten. Folkkommissarien fick nöja sig med detta. Han visste att ett grafiskt rätt beslut inte kunde fattas på en kväll – det fattas på en livstid och baserade sig på en livstids noga övervägda erfarenheter. Därför kunde han inte fatta några grafisk beslut kvällen till ära – utan helt enkelt fatta ett ickebeslut – att nöja sig, att skita i formen. Nöjd med detta, att ha skrivit ett första blogginlägg, en travande ursäkt för sina fula blogg, beslöt han sig för att ta en sista cigarett och lägga sig för titta på Beck – det tysta skriket.