Marxisten, Sossen och Könsreduktionisten

Den unge Folkkommissarien i utbildningsfrågor, hade tagit tag några av dem uppgifter som låg på hans bord. De flesta skulle vara klara till dagen därpå, men den här dagen räckte inte tiden till att att bli klar till dagen därpå, så han sållade agnarna ifrån vetet och gjorde bara klart dem uppgifterna som var betygsgrundande, dem andra uppgifter ämnade han prata sig ur.

Till att börja med tog han tag i den ideologiska frågan. Hirdman eller Rosenberg? För Folkkommissarien var det en given ideologisk linje: Marxisten och Queerfeministen Rosenberg versus könsreduktionisten Hirdman.

Det gick ganska snabbt. Men den unge Folkkommissarien kände inte att tiden och orken räckte till för att formulera det som han redan formulerat i huvudet i skrift. Det var trots allt söndag och skriften skulle vara klara till morgonen därpå.

Han kände en viss stress och förvirring angående den borgerliga utbildning han genomgick. Det var mycket som skulle göras och det var en hel massa oklara besked. Han rökte slut på det halva paket cigaretter och diskade.

Någonstans under arbetets gång började surfa på nätet, tidningen Arbetarens chefsredaktör Richard Wallenius försvarade Arbetarens nya linje: Att ta in sossar, vänsterpartister och miljöpartister på krönikeplats.

”När vi säger att vår målsättning är att bli den viktigaste nyhetstidningen för hela vänstern och radikala arbetarrörelsen, menar vi inte att tidningens linje ska urholkas – utan att tidningen ska kännas välkomnande och vara intressant för fler än redan övertygade frihetsliga socialister.”

Folkkommissarien ställde sig undrande: Sedan när ansågs Arbetaren vara intressant bland övertygade frihetliga socialister? Och hur ska Gustav Fridolin, Göran Greider och Jonas Sjöström kunna vara representanter för den radikala arbetarrörelsen?

Folkkommissarien hyste förvisso en hemlig beundran för Göran Greider. Men för Folkkommissarien var svaret enkelt: Den radikala arbetarrörelsen hade inga representanter. Den sant radikala arbetarrörelsen finns inte på några av landets tidningsredaktioner. Den finns bara i konfrontationslinjen mellan arbete och kapital. Den unge Folkkommissarien beslöt sedan för titta på Beck – I Guds namn.