Folkkommissariens geografi

Den prekära Folkkommissarien i Utbildningsfrågor. Hade somnat tre gånger framför TVn under loppet av tre dagar, det sa något om fritiden, reproduktionen, tiden varje arbetare spenderar mellan den kapitalproduktiva tiden. Det var helg, almanackan visade söndag och den unge Folkkommissarien kände sig fräschare efter tuppluren framför TV:n. Han hade inte haft tid att skriva på sedan sist, på en hel vecka – han hade tänkt börja, men blivit trött av bara tanken. Söndagen var den enda dagen på hela den här veckan som han inte hade haft fullt i almanackan. Almanackan menade han kunde betraktas som den prekära arbetarens karta, men röda platser utmärkta – punkter att passera i ett mönster:

Måndag dag: produktion(skola)
Måndag kväll/natt: reproduktion(hemma)
Tisdag dag: produktion(praktik)
Tisdag kväll/natt: reproduktion(hem)
Onsdag dag: produktion(skola)
Onsdag kväll: produktion(skolarbete hemma)
Onsdag natt: reproduktion(hemma)
Torsdag dag: produktion(skola)
Torsdag kväll: produktion(skolarbete hemma)
Torsdag natt: reproduktion(hemma)
Fredag dag: produktion (skola)
Fredag kväll: produktion(arbetsplats)
Fredag natt: reproduktion(hemma)
Lördag dag: produktion(arbetsplats)
Lördag kväll/natt: reproduktion(hemma)
Söndag: produktion(skolarbete hemma)
Söndag natt: reproduktion(hemma)

I regel, så följde alltså veckan i mönster:

produktion > reproduktion > produktion > …

Men där fanns också irreguljäriteter i mönstret. Det fanns tillfällen då produktion följde produktion:

Onsdag dag: produktion(skola)
Onsdag kväll: produktion(skolarbete hemma)
Onsdag natt: reproduktion(hemma)

Alltså:

produktion > produktion > reproduktion

Eller ännu värre:

Fredag dag: produktion (skola)
Fredag kväll: produktion(arbetsplats)
Fredag natt: reproduktion(hemma)

Fredag dag: produktion (skola)
Den prekära Folkkommissarien vaknade kl 06.00, efter fem timmars sömn. Kursens slutseminarium skulle börja kl 08.00. Han duschade och åt sin klassiska hjärtinfarktfrukost bestående av två mackor med stekt ägg. Cirka 07.00 gick han ut genom dörren, det var fortfarande nattmörkt. Gatuljusens artificiella gula ljus lyste upp kvarteret. Det var något vackert över de ljuset och de futuristiska husen i kvarteret. Han gick mot busshållplatsen, han såg bussen åka förbi, innan han hann fram. Det gjorde inget, nästa buss skulle avgå om 8 minuter och han var för en gångs skull i god tid. I huvudet började han formulera ett försvarstal för alla de marxistiska tokigheter han påtat ihop i sitt paper föregående kväll, ett paper som skulle lämnas in under dagen. Han hade tills bangat och strukit Pavlo Freie referensen, som skulle ha varit den marxistiska grädden på moset, juvelen i kronan. Men han förstod, att någon av hans uppmärksamma lärare mycket väl skulle kunna ifrågasätta var hans “problemformulerande” pedagogiska retorik kom ifrån och att då referat till De förtrycktas pedagogik var ju som att be om problem och mot den typen av problem formulerade alltså Folkkommissarien en motstratergi. Han hatade att bli tagen på bar gärning, med byxorna nere i den röda sänghalmen, stönandes “Ehh.. jag kan förklara” År 2007, krävdes det av studenten att man hade en förklaring till varför man inte höll sig till den obligatoriska kurslitteraturen, varför man gjorde ett avsteg ifrån samförståndspedagogiken. Hur som helst, medan han stod där och formulerade sitt försvarstal kom bussen. Han klev av på vid Lundagård, promenerade nere till centralstationen, tog tåget till Malmö och promenerade den sista biten.

Kursens slutseminarium började kl 08.15. På det hela taget kände sig Folkkommissarien mycket nöjd. Ingen hade ifrågasatt hans problemformulerande retorik. Tvärtom han hade stått framme vid tavlan och känt sig som just Folkkommissarien i Utbildningsfrågor.

Fredag kväll: produktion(arbetsplats)
Klockan 13.45 slutade seminariet. En timme och en kvart för tidigt. Det betydde att Folkkommissarien hade några minuter extra innan han skulle till sin arbetsplats. Han skrev ut en djävligt tråkig bok om vetenskapsfilosofi, som han var ålagd att läsa tills på måndag och sedan åkte han tills sin arbetsplats. Han var där kl 15.00, en timme innan han egentligen skulle börja. Han gick ifrån jobbet klockan 22.00.
Vilket summa summarum betydde att hans produktiva arbetsdag under fredagen låg på 15 timmar (om man räknade in lunchen, vilken de var ålagda att använda till att utvärdera, tiden det tog honom att ta sig mellan skolan och arbetsplatsen, rasterna han var ålagd att ta på jobbet).

Fredag natt: reproduktion(hemma)
Omkring 22.30 kom Folkkommissarien hem. Omkring 24.00 somnade han framför TV:n. Klockan 06.00 ringde väckarklockorna, han var tvungen att använda två för de hårda dagarna. Klumpigt nog hade han lyckats ställa klockorna på exakta samma tid, vilket gjorde att mobilens alarmmelodi och digitalurets Buzz ringde unisont – vilket också gjorde att han stängde av båda klockorna samtidigt. Så han somnade om och vaknade inte förrän 07.00 och han skulle vara på sin arbetsplats 30 minuter senare denna lördag morgon.

Det var alltså de geografiska punkterna och den schemalagda produktionen, som skapade irreguljäriteter individuellt i Folkkommissariens mönstret och när han väl studerade mönstret noggrannare över en längre tidsperiod, så fann Folkkommissarien att dessa Irreguljäriteter inte var Irreguljäriteter, utan att produktionens interventioner i reproduktionen, var med jämna mellan rum en regel. För det första undrande han var 8 timmars dagen och den lagstadgade ledigheten hade tagit vägen, och som prekär student insåg han att dessa rättigheter inte gällde honom, utan den gäller bara den heltidsanställde arbetaren och studenten. Folkkommissarien stod alltså utanför, eller snarare mitt mellan villkoren, som generationer av arbetare hade kämpat hårt för att vinna och upprätthålla. Och som generationer av företrädare för kapitalet hade kämpat hårt för att krossa. Och nu hade de vunnit.

Men dom hade bara vunnit rond ett. Genom flexibilitetens piska hade de kunnat exploaterat Folkkommissarien på två håll, genom skolan och genom arbetet. Men genom att ställa arbetaren prekär, gör man henne man flexibel och den samuraj som måste lyda två herrar samtidigt – kommer knappast att vara lojal mot någon av dem.