Folkkommissarien – Underkänd

Den unge Folkkommissariens väckarklocka ringde vid 06.00, han steg upp, kokade kaffe, duschade och åt sin frukost. Idag skulle han ha tentamen och med tentamensvakter visste man aldrig riktigt. Skulle det bli någon kafferast? Troligen inte, bäst att förbereda sig med eget kaffe för att klara förmiddagen, tänkt han när han hällde upp resten av kaffet i en termos. Troligen skulle det inte bli någon rökpaus heller, han borde ha förberett sig med snus, om det inte varit för det att snus framkallade hicka hos den unge Folkkommissarien och hicka passade sig definitivt inte i en tentamenssal, full av tysta koncentrerade studenter.

På vägen till skolan kände han sig väl till mods inför tentamen, han var väl förbered. Veckan i Frankrike hade han spenderat med att läsa 3-4 timmar per dag. Dock hade han inte fått tag i alla böckerna som han borde ha läst – men de böcker han hade, den tunga trave böcker han haft med sig till Frankrike var väl översiktslästa inför tentamen.

I entrén till högskolan, stod cirka ett hundra femtio studenter, de flesta pratade om hur mycket eller hur lite de hade läst inför tentamen. Folkkommissarien valde den traditionella linjen; att mörka hur mycket han läst för att inte verka pretentiös. Ingen hade fått något besked om hur tentamen skulle var upplagd. Alla lärare på kursen hade helt negligerat studenternas oro genom att säga: ”Det behöver ni inte vara oroliga för.” Med andra ord, tentamen kunde vara upplagd precis hur som helst. Men med tanke på att de fick ha med sig böckerna, så misstänkte den prekära Folkkommissarien att det skulle röra sig om utredande och essäaktiga frågor. När han stod där med de andra studenterna kände han att det skulle passa honom perfekt, han ansåg sig ganska hyfsad på att producera förklarande och utredande text, han var ju trots allt Folkkommissarien för Utbildningsfrågor – non sans cause.

När de gick in tentamensalen, vilket egentligen var en föreläsningssal pågick ett kaos, det visade sig att studenterna inte skulle få plats. Så några fick sitta bredvid varandra, andra fick sitta framme vid kadern hos tentamensvakterna. Dessutom insåg den unge Folkkommissarien att det skulle bli svårt att få plats med böcker, anteckningar, termos och tentamenspaprena – det skulle dessutom bli ett helvete om han skulle behöva gå på muggen, för det betydde att flera personer skulle behöva resa sig för att han skulle komma ur bänkraden, och man ville helst inte behöva störa andra studenter under en tentamen, bara för att behöva gå på muggen.

Tentamen bestod av tre frågor, en stor och två mindre, och de hade omkring timmars tid på sig. För en gångs skulle tänkte Folkkommissarien att han skulle vara duktig och först anteckna svaren i ett anteckningsblock för att sedan renskriva dem i tentamenspapperna, allt för kompensera sin egen dåliga stavning (som ni borde ha märkt av vid det här laget). Det skulle emellertid visa vara ett stort misstag för när det hade gått tre timmar, var han helt enkelt inte klar med den beskrivande och utredande första frågan. Han fick snabba på, med allt vad det innebar, med att skriva klart första frågan och de två sista frågorna. Det blev så klart inte bra. Att snabba på, att vara tidseffektiv i kunskapsprocessen låg helt enkelt inte för Folkkommissariens; Att på fyra timmar lyckas skriva ner det man lärt sig under tio veckor, i form av föreläsningar, 1500 sidor litteratur och 48 timmars praktik, var helt enkelt inte möjligt för Folkkommissarien. Hans kunskapsbank, var helt enkelt annorlunda organiserat än den borgerliga hegemonins.

Den färdighet som krävs för att skriva den här typen av tentamen stöds inte ens av den svenska Läroplan 1994 för den obligatoriska grundskolan och då ställer grundskolan betydligt högre krav på sina elever(läs: arbetare) än vad som ställs på studenter. Åren mellan 1980 och 2000, har varit, hur an än vrider och vänder på det politiskt: extremt betydelsefulla för det svenska skolsystemet – det var tider av pedagogisk progressivism, den så kallade flumskolan. Det vi skådar nu är en en reaktion på progressivismen – tentamenssystemet är tillbaka på lärarutbildningarna, liksom de flergradiga betygsskalorna – Ordning och Uppförande, Björklund och Bolognaprocessen.

När tiden var slut, samlade Folkkommissarien ihop sitt material, bestående av två renskrina A4 sidor och fyra A4 sidor ur sitt anteckningsblock; osammanhängande, illa stavade, med okorrekta referenser – man får vad man ber om. Men tyvärr visste Folkkommissarien att detta skulle leda till Underkänt – may so be done, Non sans cause.

Hungrig, arg, besviken och förödmjukad satte han sig och skrev ut en Gramscii text om skolsystemet, sedan började han förberedda morgondagen.