Anteckningar: Historiemedvetande

Vad är historiemedvetande? Frågar vi oss idag.

Historiemedvetande kan sammanfattas likt förljande:
Att använda sig av historia i praktiken. Historiemedvetande uppstår när man återanvänder praktiken teoretiskt, för att återanvända teori i praktiken. Att teoretisera praktiken, för att praktisera den teorin, teori är våran bearbetning av erfarenheter.

Men historiemedvetande är inget objektivt. Teori är inget objektivt, historia är inget objektivt och erfarenhet är inget objektivt. Tvärtom, är historiemedvetandet subjektivt, det är däremot inte subjektivt i varken individuell eller relativistisk mening. Det är subjektivt i en klass mening och det är den dominerade klassen som har hegemoni över historiemedvetandet. På samma sätt som vi, i en feministisk mening kan leka med orden: ”History” som i ”His story”.

Historia är alltså ett vapen, eller ett verktyg om man så föredrar. Men hur kan vi använda oss av det i praktiken?

Ett intressant exempel är militanta arbetsplatsundersökningar. Där arbetare själva på arbetsplats ser över sina egna historiska konflikter, sin egen situation som är lika aktuell som historisk. För att använda sig av erfarenheterna, i praktiken för skapa motmakt mot kapitalet. Det här sysslade autonoma marxister, i slutet på 1960-talet och början av 1970-talet med, men det är också en metod som den svenska autonoma rörelsen började syssla med under början av 2000-talet.