Att producera sig själv

Det var en torsdag och det blåste. Att gå på museum tillhörde inte den unge Folkkommissariens favorit sysselsättning. Att gå den dryga kilometer långa vägen mellan två museer i storm, tillhörde inte heller hans favoritsysselsättningar. Det blåste något helvete där ute på gatorna, i södra Sveriges industrilandskap, kanske var det, det, som gjorde honom extra skärpt idag. Förmiddagen innan museum besöket hade onekligen varit intressant. Under förmiddagens besök i ett av kommunens arkiv hade museilogen börjat prata om 1908. Folkkommissarien vaknade med ett ryck ur dimman. “– 1908, jävlar i mig.” Han spetsade öronen, helst ville han räcka upp handen och skrika: “– Amalthea!“

Han kunde se hur museilogen där framför sig sakta höjde intensiteten i rösten, hur berättelsen började ta fart. Hon höll en lapp i handen, som en sedel. Han visste lappen kom någonstans långt ner ifrån arkivet och hur det var historikerns ögonblick att få plocka fram tinget ur arkivet som förmedlade det sociala förhållandet. Det skulle visa sig att denna lapp inte var något mindre än en kopia av Anton Nilsson lönespecifikationen. Samma oturliga lönespecifikationen som Anton tappade i roddbåten när han rodde över vattnet till Amalthea natten den 12-13 juli, 1908.

Den unge Folkkommissarien skulle vakna till för resten av dagen, detta var en pusselbit som band samman honom själv med Marx och Lukács. Han förstod det inte där och då. Utan han var tvungen att börja läsa Lukács baklänges när han kom hem. De senaste dagarna hade han befunnit sig i historiemedvetandes dimma, där urkunder och fragment blåste omkring honom i en virvelvind, han lyckades gripa men inte begripa, han lyckades läsa orden ifrån fragmenten men inte förstå innebörden.

Kapitalet(och med detta alla den politiska ekonomins föremålsformer) är för Marx inte ett ting utan ett socialt förhållande mellan personer förmedlat genom ting. (s97; Lukács)

Fredag. Han vaknade vid 12-tiden, åkte ner på stan för att äta frukost. Men där var fullt på ett av favorit smörgåsställena, jävla studenter som hade lunchen. På café nummer tre, var favoritmackorna slut. Han drack kaffe och började läsa. Men han hade inte tid att tänka, under tiden han läste. Han tog av gårdagens energi. Sög i sig i girigt, bara för att få den nödvändiga läsningen avklarad, innan han kunde tänka på att börja läsa Lukács igen.

Lördag. Den unge Folkkommissarien vaknade flera gånger innan han steg upp ur sängen, så hade det varit hela veckan – motståndet ifrån att stiga upp. Hans kropp ville inte på morgonen. Men det var ändå lördag – ledigt. Halvvägs ur sängen kom han på att inte alls var ledig, han skulle ju jobba natt i natt. Han åt frukost, rökte, drack kaffe och tittade på tre avsnitt av Battlestar Galactica. Sen gjorde han matlåda, duschade och pusslade ihop rena kläder för arbetsdagen, natten.

Lördag kväll; Produktion. Han kom till jobbet vid 17-tiden. Han fick en försenad julklapp av kommunen: en ryggsäck, en flisfilt och kaffetermos; han blev lite glad över termosen, ryggsäcken var under all estetisk kritik och flisfilten – ja den skulle nog hamna på en hylla i garderoben. Arbetsplatsen låg lugn, det var lördagkväll, ingen som drev upp tempot, det gick att jobba på i en maklig och trevlig takt. Det var lördag och det var trevligt att arbeta. Folkkommissarien tänkte på sommaren. Hur skulle han göra? Jobba här? Eller söka nytt? Knega inom den offentliga sektorn eller den privata? Jobba med människor eller datorer? Han var tvungen att bestämma sig helst den här veckan. Göta kanal 2 visades på TV. Han hade inbillat sig att det skulle kunna vara en trevlig film, han mindes Göta Kanal 1, som ett trevligt barndomsminne, en granne hade haft den inspelad på VHS. Men Göta Kanal 2, var liksom ur tiden. Dåliga skämt. Halvrasistiska skämt. Innan han somnade tittade på en Conan Barbaren filmerna, kanal sex hade något sorts maraton. Det var illa att han var tvungen att arbeta, annars hade han kunnat avnjuta alla tre filmerna. Han gjorde en minnesanteckning om att han skulle ta en kväll och kolla igenom hela Conan serien. Han somnade, fyra av åtta timmar var ändå betald sömn, han gjorde en minnesanteckning att han var tvungen att skriva på lönerapporten när han vaknade.

Söndag morgon; Reproduktion. Den unge Folkkommissarien vaknade med ett ryck klockan 06.45, först undrade han för i helvete han ställt klockan så tidigt en söndag morgon. Sen kom han på att han var på sin arbetsplats. Han steg upp. Bryggde kaffe åt sig själv och sina kollegor. Han gjorde en macka och började läsa tidningen. Han gick hem vid åttatiden, Nine, It´s your funeral dundrade i hörlurarna medan han gick igenom en sovande stadsdel. Hemma tittade han på några avsnitt av Battlestar Galactica, innan han började städa lägenheten.

Söndag kväll; Produktion. Klockan hann bli åtta innan han hann sätta igång med skolarbetet; han skulle författa egna produktionsmål för terminen och han skulle producera; sig själv. Vid elva tiden var han klar med ett utkast som han med gott samvete kunde lämna in dagen därpå.

Måndag morgon; Produktion. Klockan ringde säkert fyra gånger innan han lyckades ta sig ur sängen. Lägenheten var kall. Han åt två ostmackor stående vid diskbänken, han hällde i sig kaffet snabbt. Han kom till skolan tidigt, för att skriva ut produktionsmålen, men som alltid i IT-samhället fungerade inte hans inloggningsnamn. Han gick på en rolig föreläsning och ett ganska tråkigt seminarium där de skulle diskutera produktionsmålen. Men det blev ingen diskussion och några produktionsmål hade han inte behövt sitta uppe till elva kvällen innan för att författa. Han hade precis lika gärna kunnat ritat en gubbe, på hur han skulle se ut om 3 år när han var färdigutbildad.
– Profesion? My ass.