Innovationen i fabriken

Det var en fredag, men han önskade att det var en torsdag. Igår hade solen lyst medan han gick till Willys, idag blåste det lätt och obehagligt när den unge Folkkommissarien vaknade på fredagsmorgonen, drack sitt kaffe, åt sin frukost och gick till bussen. Han gick mellan bussen och tåget. På tåget slog han upp tidningen:

Folkkommissarien ansåg att skolan är en fabrik, en kunskapsfabrik eller en fabrik för en produktion av arbetskraft, men också en fabrik för samförståndet: för att skapa goda demokratiska medborgare. Men skolan borde inte vara en fabrik för arbetskraft och ”ska inte vara det”, men den är det, eftersom vi lever i ett klassamhälle. Vad arbete är och vad arbete borde vara har alltid varit en konflikt. Men sms-insändaren i Punkt Se sammanfattade något som fått Folkkommissarien att ligga sömnlös härom natten.

Hur ska vi egentligen förstå det faktum att vi som studenter producerar oss själva som arbetskraft? För det är nämligen det som arbetarklassen gör på högskolan, däremot producerar bourgeoisien sig själva som bourgeoisie – läser ekonomi för att ta över pappas företag. Medan den arbetade klassen gör det för att få ett arbete. Varken högskolan eller universitet står utanför kapitalismen. Men vi måste ändå förstå våran egen situation inom men emot kapitalismen.

Hur ska vi förstå det faktum att studenter idag får mindre än hälften så mycket lärarledd tid som studenter fick för 20 år sedan? Har vi blivit billiggare i drift att producera? Har ”kunskap” blivit billigare i drift? Har produktionen av högskoleutbildad arbetskraft blivit billigare? För faktumet kvarstår: att efter tre eller fyra år blir vi precis som på 80-talet utexaminerade. Vi lämnar fabriken, som varor – uppdaterade varor, för att omsättas på arbetsmarknaden (visserligen är högskolan idag en sektion av arbetsmarknaden). Har det gjort några stora tekniska innovationer inom utbildningssektorn som gjorde produktionen billigare? Hade Folkkommissarien missat något uppenbart?
Kraftiga neddraggningar hade gjorts inom både grundskolan, gymnasiet och högskolan de senaste 20 åren. För högskolestudenten innebar det mindre lärarledd tid, än det gjorde för högskolestudenten för 20 år sedan och det måste i så fall innebära mer självstudietid för studenten idag. För att studera heltid, innebar att studera heltid idag också, alltså 40 timmar per vecka. En vanlig vecka kunde för Folkkommissarien innebära 40 timmars studietid, var av 10 timmars lärartid, nästan 3/4 låg alltså utlagt på eget ansvar eller på basgruppens ansvar.

Det innebar att antingen så hade basgrupps-systemet gjort att produktionen av arbetskraft hade blivit billigare eller att arbetskraften som producerades hade blivit sämre, vilket förr eller senare skulle leda utbildningssektorn in i en kris. Eller? Levde vi redan i krisen? Var det en kris? Utbryter kriser på grund av att arbetskraften är sämre utbildad (om den nu var det). Folkkommissarien var osäker. Mycket osäker. Men svaret var nej. Arbetskraften var inte sämre utbildad och vi levde inte i en kris, dessutom var det egentligen ointressant – hur vida arbetskraften var sämre utbildad eller inte. Men han funderade på om basgruppen var billigare än läraren? Om man skulle tro högskolorna var det så, och de om några, borde ha koll, men å andra sidan visste man aldrig. Att de var en högskola var ingen garant för att de kunde räkna.

Folkkommissarien menade att systemet med basgrupper liknade systmet med team, det är oklart menade han dock om vi kan likna basgrupp-lärarlag med team. Folkkommissarien hade precis läst igenom en av Förenade Vårdare, där de påpekade konsekvensen av Lean:

”Det handlar om att slimma organisationen. Det handlar inte om att jobba smartare utan att jobba mer intensivt. Att springa istället för att gå. Genom att göra personalgrupperna självstyrande förflyttar cheferna mer ansvar och administration till vårdarbetarna för att sedan få detta att fungera tvingas vårdarbetarna att arbeta intensivare. Börnfelt fortsätter: Det är en tillbakagång till löpande bandet. Visst är det teambaserat – teamet har stort ansvar för produktionen och att komma med förbättringsförslag. Det finns inga pauser, utan under en minut måste man jobba 60 sekunder.” Läs hela texten här.